Landskapslaget är med i upprustningen av Blekholmsterrassen – en dold oas mitt i Stockholm city.
Blekholmsterrassen är en långsträckt strandpark utmed Klara sjö, belägen mellan Kungsbron och Klarabergsviadukten. Parken består av öppna gräsytor, storvuxna träd, promenadstråk och bryggor. Mellan pilträden utmed stranden har besökare utsikt mot Kungsbro strand på Kungsholmen. Trots sitt mycket centrala läge beskrivs parken som ”bortglömd” och för att öka parkens trygghet och trivsel har Landskapslaget under 2020 sammanställt allmänhetens synpunkter och utformat ett program med tillhörande trädplan. Under 2021 arbetar vi med att ta fram ritningar för parkupprustningen.
Projektet är spännande ur många aspekter – inte minst för att det är en strandpark med naturlig strandvegetation mitt i Stockholms city. Platsen har också en spännande historia. Namnet Blekholmsterrassen vittnar om att platsens tidigare användning och den tidigare landskapsbilden. Ön Blekholmen syns på kartor fram till 1800-talet och namnet tros komma från att man här blekte väv. Numera är Blekholmen sammanvuxen med Norrmalm tack vare landhöjning och utfyllnad.
Karta från 1702 med Blekholmen som var förbindelselänk mellan Kungsholmen och Norrmalm.
Upprustningsförslaget handlar om att bevara och förstärka karaktären av lummig strandpark med öppna gräsytor för picknick och solbad, samtidigt vill vi, i enlighet med allmänhetens önskemål, tillföra aktiviteter i form av utegym och boule. Bryggorna i parken ska ges nya ytskikt och räcken, belysningen ska bli ändamålsenlig och bidra till ökad trygghet och den biologiska mångfalden ska förstärkas genom bevarande av äldre träd, anläggning av ängsytor och flytande vegetationsöar i vattnet. Dessutom lyfts entréplatser med hjälp av mer grönska, förnyade ytskikt och eventuella konstinslag.
Läs artikeln från Mitt-i här >>>
Klara Strand, vy mot norr med Klarahallen t.h. och därefter Centralsaluhallen. Gasklockan på Torsgatan skymtar i bakgrunden, riven 1970. Några av träden på bilderna finns kvar än idag, men Klarastrandsleden är överdäckad. (Petersens, 1961)