Kulturkraft
Tilltagande utanförskap, otrygghet, arbetslöshet och en detaljhandel som är i behov av en ny affärslogik. Kulturen och konsten har förmågan att vara en del av lösningarna på ytterstadens utmaningar. De kan bygga kapacitet för såväl individens som samhällets sociala välbefinnande.
Liknande uppdrag:
Musiker, konstnärer, skådespelare och andra kulturutövare har kompetens och resurser att göra våra städer mer attraktiva och bygga relationer mellan människor. De bidrar till entreprenörskap och innovation. Men även etablerade konst- och kulturverksamheter har svårt att komma till bruk och nå sin fulla potential. Genom att samarbete med fastighetsägare, lokala företag, offentlig förvaltning och medborgare kan detta förändras.
– I takt med att fler butiker försvinner från våra centrumanläggningar borde exempelvis konst, kultur och eget skapande kunna ta mer plats i dessa lokaler. Den så kallade butiksdöden är inget typiskt svenskt fenomen utan en global företeelse, säger Karin Lekberg, kulturstrateg och projektledare för studien.
Rapporten ”Kulturkraft i det offentliga rummet” baseras på ett samarbete mellan ett flertal samhällsaktörer med stöd av Vinnova. Projektet har letts av Landskapslaget som tillsammans med kompetens från akademi, stadsutvecklare, kulturentreprenörer, kommun, centrumägare och organisationer för handel, besöksnäring och fastighetsägare – sammanfattat forskning och praktik kring hur konst och kultur kan sitta på lösningarna till dagens utmaningar i ytterstaden. Detta genom att visa hur sociala, kulturella och ekonomiska system med konst och kultur kan starta nya utvecklingsspiraler som stärker både individer, platser och näringsliv.
Förstudien utgår ifrån att konst- och kulturverksamhet i närmiljön bidrar till en ökad sammanhållning, ökat välstånd och minskad ojämlikhet. Målet med rapporten är att utvecklingen av kultur i det offentliga rummet ska uppmärksammas, ges stöd till och därmed accelerera i utvecklingen.
– Rapporten är skriven som ett manifest för en fungerande stad, jag vill inte se den som en slutstation utan snarast som en början till en ökad medvetenhet och en vidare kraftsamling, säger Apostolis Papakostas, professor i sociologi på Södertörns Högskola och medverkande i studien.